Jag har varit medlem på Bloggy.se sedan smyglanseringen den 25:e September 2008. Vi som var tidiga användare slets mellan att hänga på dåvarande mikrobloggjätten Jaiku och nya snygga, snabba (och svenska) Bloggy. Jaiku hade köpts upp av Google året innan men tappade så småningom de flesta av sina svenska användare – till Bloggy men framförallt till Twitter i början av 2009.
Nu är Google+ överallt, i inkorgen, browsern, på alla bloggar och på TV och den har fått mig att fundera på min användning av sociala nätverk. Hela våren har jag haft dåligt samvete över att jag ”aldrig” statusuppdaterar på Facebook. Jag har slutat sätta #fb-taggar på tweets så att de korspostas på FB. Nu delar jag inte ens med mig av mina Gowalla-incheckningar! Jag följer 1 247 st på Twitter. På LinkedIn har jag 453 kontakter och jag har 439 vänner på Facebook. Och efter bara en vecka har jag 450 personer i mina kretsar på Google+. 
Det hävdas ju att människan inte klarar att hålla vid liv fler än 150 vänskapsrelationer samtidigt, minnas deras namn, minnas vad de gör, minnas hur de förhåller sig i relation till resten. Vi är flera som just nu diskuterar ”filter failure” och social kategorisering på googles-kretsar-suger-facebooks-grupper-duger. Och säga vad man vill om den revolutionerande förändring sociala medier har medfört för vår kommunikation – denna sommar sätts i alla fall mina sociala begränsningar på prov.
I morse tog jag beslutet att stänga ner mitt konto på Bloggy. I kampen om min sociala kapacitet drog Bloggy.se det kortaste strået.
